wetlands and biodiversity

Större vattensalamander  




Fingertopparna är alltid gulfärgade och mycket lämpade för klättring uppför även vertikala väggar.


 På hösten börjar salamandrarna med sitt liv i det dolda när de gått upp på land. De måste äta upp sig och hitta säkra övervintringsplatser för att klara första vintern. Därför är det viktigt att det finns lämpliga bostadsområden i närheten och att vi inte tanklöst städar upp i naturen. Löv, sten- och rishögar är lämpliga bostadsområden för alla groddjur, så också för salamndrar. Vi skulle inte heller klara vintern utan skydd om någon jätte kom förbi för att röja bort våra villor, som ...i jättens tycke...bara skräpar ner i naturen.

Hanen får inför parningen från april till juli en stor ryggkamm som börjar i pannan och slutar i stjärtens ände. På undersidan utvecklas ett vackert tigerfärgat mönster.

Lättast kan den hittas en fuktig natt efter ett regn : Man bör dock röra sig mycket försiktigt och lysa upp kring ens fötter ordentligt. Djuren är långsamma och kan inte komma undan ett dödligt tramp. Vid störningar stelnar de till istället och hoppas att inte bli upptäckta.

Ofta ser man dem stillastående med upphöjt huvud. Kanske lyfter de nosen för att analysera dofterna i luften.
   


                       


Hona som vikt ihop och klämmer bladkanten kring det nyligen ditlagda ägget. Salamandern kan ligga så här i flera minuter utan att röra sig. Antagligen utsöndrar den något klistrande ämne som behöver stelna innan fickan i bladet blir till ett perfekt skydd för ägget.





Skadade och hålätna blad, som detta näckrosblad, är mjukare och lättare att vika, vilket förmodligen är anledningen till att det finns så många varför det finns så många ägg just på detta bladet.

Näckrosblad som den större vattensalamandern vikt ihop i kanten på två ställen för att skydda det vita ägget. I bilden ovan har det inte lyckats riktigt och ägget håller på att trilla av. Många ägg hamnar trots omsorsfull äggläggning så småningom på dammbotten. Antagligen blir de där uppätna av lite större insekter, t ex trollsländelarver.




I brist på lämpliga blad kan löv eller t ex papper som trillat i vattnet viktas ihop i kanterna. Det finns många ägg i de ihopvikta flikarna.





Är inte detta en underbar ros? Detta har varit ett vanligt kökspappers ark med en liten sten lagt i mitten för att hålla pappret kvar under vatten.
 
   
 
När man följer äggens utveckling upptäcker man snart att bara ca hälften av de runda äggen utvecklas till långsmala larver. Detta beror på en genetisk defekt som följt med det större salamandersläktet sedan urminnes tider.

Så småningom får de avlånga larverna färg i form av grönvita ränder utmed hela kroppslängden. Snart är det dags att lämna det gamla äggskyddet, som likt en glasbubbla hållit sig stabilt kring fostret under flera veckor sedan äggläggningen. Ca 6 veckor efter äggläggningen har de som överlevt blivit till små drakliknande varelser med hjälar som liknar antenner och stora ögon som likt reflexer blir mycket ljusa när de träffas av ljus. I starkt lampljus kan man urskilja tarmar och hjärtat i den ännu späda kroppen.
  De späda larverna ligger mest orörliga i vattnet, sannolikt ett beteende för att minska risken för att bli upptäckta av fiender. I princip ligger de och väntar tills en vattenloppa kommer tillräckligt nära som de sedan snabbt och säkert hugger efter.

                             



Det är få larver som överlever och blir vuxna. Men klarar de det väntar ett kanske långt liv på uppemot 20 tal år.
Till vänster en ca 4 cm lång larv av större vattensalamander som andas med hjälp av hjälar. Höger framhand är på detta djur tyvärr skadad, men det kan växa fram en ny, vilket är föremål för intensiv forskning. Det är ytterst sällsynt i naturen att organismer kan ersätta så pass komplicerade kroppsdelar som en hel hand. Salamandern kan! Det är inte omöjligt att människan en dag har lärt sig tillräckligt om cellbiologin så att även vi kan ersätta skadade kroppsdelar med nya.

Larven känns igen på de tydliga svarta fläckarna på kropp och stjärt, till skillnad från den mindre vattensalamnderlarven som saknar dessa. När larverna är lite äldre blir det också en tydlig skillnad i storlek mellan de båda arterna. De livnär sig först på zooplankton och senare på vattenloppor och småkryp. Här är det bara några veckor kvar innan hjälarna bildas tillbaka och larverna övergår att andas med sina lungor istället.
 wetlands tjänster projekt_swe
 
© Peter Feuerbach