|
|
|
|
|
|
|
|
||
| Biologisk mångfald | |
    |
Biologisk mångfald i anlagda
våtmarker Oavsett vad våtmarken har för huvudsyfte, så kan man alltid lägga till åtgärder som förbättrar förutsättningarna för flora och fauna. Det mest kritiska avsnittet är övergångszonen mellan vatten och land. Det är här tillgängligheten till vattnet avgörs och det är här det kan finnas skydd och mat för många arter. Hur den biologiska mångfalden med artantal och artsammansättning utvecklas i våra anlagda våtmarker beror på naturligtvis på många faktorer. Men det kan nämnas tre faktorer framför alla andra som får större effekt än vad man kan tro. Variation av vattennivån Naturliga våtmarker har i Nordeuropa oftast lägre vattennivå på sommaren och vintern än på våren och hösten. Nivåsänkningar frilägger strandavsnitt där vissa växter torkar bort. Nya växter kan etablera sig, vilka i sin tur kan bli dränkta och dö, när högvattnet kommer. Denna naturliga stressituation utmed stränderna ger att många växterarter tävlar om platserna utmed stranden. Dessa naturliga störningar leder till att stränderna automatiskt blir intressanta för fler djurarter. En stabil vattennivå leder ofta till att det blir så att den växtart, som trivs allra bäst på platsen, breder ut sig på bekostnad av alla andra. Störningar utmed stränder kan också åstadkommas genom bete eller avslagning. Det är störningarna som lägger grunden för en större mångfald. När man förstår detta sammanhang så är en logisk slutsats att flacka och långa flikiga stränder ger mycket större förutsättningar för biologisk mångfald än raka och branta stränder. Tillgång till solljus Solens ljus ger värme i luft och vatten och på våra breddgrader är denna uppvärmning helt nödvändigt för att uppnå hög biologisk aktivitet. I sydliga längder kan solen bli för intensivt och ge för hög vattentemperatur. Skuggning kan därför längre söderut vara ett sätt att hålla vattentemperaturen på ett för vattenlivet uthärdbar nivå. Hos oss i norden är det oftast tvärtom. Skuggning håller nere vattentemperaturen och utvecklingen av groddjur och småkryp i vattnet fördröjs. Men solljuset består också av fotoner, som av växter kan utnyttjas i fotosyntesprocessen, som är vår planets nyckel till liv. Tillsammans med vattnet. När det tillrinnande vattnet till en våtmark är grumligt blir vattendjupet till en kritisk faktor för biologisk mångfald. Utan växter ingen mat till vattnets djurliv, som är grunden i amfibiers och fåglars mathållning. Ytterligare skuggning genom träd vid dessa förhållanden är naturligtvis helt förödande. Förbättringar av livsmiljön Även den finaste miljön är inte bebolig om det inte finns skydd. För djuren betyder det att de kan behöva krypa in i skydd mellan stenar under eller ovan vatten, att de behöver hitta en lämplig plats för att lägga sina ägg. Stenar, sand, ris, gammal ved, kort och långt gräs, en, ö, en brygga, ett grundområde tvärs över våtmarken: Allt kan vara av intresse. Tyvärr vet vi inte alltid exakt vad våra små vänner föredrar. Därför är det allra bästa vi kan göra för dem: Inte tro att vi vet, utan skapa så många alternativ som möjligt: Variation, variation! |
 |
 |
 |
 |
 |
|
| © Peter Feuerbach |